Helenas vardagsrum

...har inte Adams nattliga oro minskat efter att öroninflammationen försvunnit (vi utgår iaf från att den nu är borta efter en penicilinkur, även om återkontrollen inte är gjord).
Han är fortfarande ofantligt orolig, speciellt på kvällarna, och det håller på att göra oss tokiga! Magnus är den som dragit tyngsta lasset hittills eftersom A haft lättast att somna om när han gått upp. Men eftersom jag märker att han tålamod nu tagit slut (vilket jag har full förståelse för) så känner jag att det nu är min tur att ta över detta "kvällsarbete". Jag är dessvärre (?) dock av den blödigare sorten så jag har bestämt mig för att jag nu kommer att lägga allt annat åt sidan de kvällar som han är mest orolig och så kommer han få sin vilja fram, vilket innebär att jag lägger mig bredvid honom i vår säng. Då kommer han enklast till ro och jag känner att det får lov att vara värt det! Man kan ha vilda diskussioner om vad som är "rätt" och "fel" sätt att göra på i ett sådant här fall, men jag väljer ändå detta eftersom min upplevelse är att både jag och Adam mår bäst av det. Om bara jag är inställd på det så jag inte har en massa annat planerat så tror jag inte det blir något större problem. Jag kan ju faktiskt ligga bredvid honom och läsa en bok. Vi hade ju ett liknande problem med David fast på ett lite annorlunda sätt. Han var ju så fruktansvärt svår att SÖVA så man höll på att bli tokig!  Kunde ta upp emot två timmar ibland! Problemet med Adam är ju lite annorlunda. Han vill alltid sova på kvällen och somnar snabbt, men däremot vaknar han ju 20ggr på en kväll om vi har otur! Dock sover han djupare om någon ligger bredvid honom! Om jag då med min närhet kan få honom att sova bättre så tänker jag nu pröva denna metod. Jag vet ju att det kommer gå över, och tiden går ju trots allt rätt så fort. Sedan David var 2,5 år (efter ca 1 års besvärliga kvällar) har han nu somnat själv i sin säng varje natt utan omständiga procedurer. Tack och lov har han dessutom alltid sovit hela nätterna!
Förhoppningsvis ska vi dock inte behöva vänta ett år till innan Adam får in bättre rutiner... vi har ju redan dragits med detta problem i  nästan ett år nu!

Nej nu är det bäst att göra sig ordning för kvällen. Har redan varit upp till A en gång och flyttat honom till vår säng. Så snart lär han väl vakna och sakna mig... Det positiva i kråksången är att jag framöver antagligen kan räkna med att få igen lite välbehövd sömn på detta sätt. Inget ont som inte har något gott med sig :-)

God natt!