Ett undantag

Måste bara dokumentera en sån härlig fundering David hade idag.
Skriver in den här så det inte glöms bort (har ju en ambition att en dag skriva ut alla dessa inlägg jag gjort för att spara för framtiden...För vem litar på att detta forum finns kvar om 50 år!?).

David: Mamma vad heter dom där rutorna man får i ansiktet...
Jag: Vilka då?
David: De där rutorna och strecken man får (grimaserar och pekar på kinderna).
Jag: Du menar rynkor!?
David: Rynkor... (smakar på ordet)
David igen: När får man rynkor???

Tänk att en liten femåring (snart) redan börjar fundera över  ålderstecken.... Jag kunde inte låta bli att skratta... och ge ett så opedagogiskt svar som "när man bli runt 50 år kanske". Knappast ett svar som gjorde det hela mer begripligt för honom. Men vad söger man???

Jag tycker det är sååååå häftigt med alla Davis funderingar just nu!

Dock börjar det vara en hel del funderingar kring döden vilket inte är de lättaste frågorna att bevara.

T. ex. "Vad händer när alla människor på jorden dör".

Paus

Det blir en paus i mitt bloggande nu...på obestämd tid.
Inte för att jag kan påstå att jag varit vidare aktiv, men så länge jag ser mig som aktiv här så är det en aktivitet som ska utföras regelbundet. Och just nu känner jag att jag måste ta mig en funderare över vilka engagemang och aktiviteter som ska prioriteras i mitt liv...
Är så mycket jag vill göra...men finns så lite tid att göra det på!
Eller så handlar det om prioriteringar.
Det är det jag ska försöka ta reda på!

Sköt om er!

Så får vi höras den gamla vanliga vägen framöver - per telefon! Eller kanske ännu mer omodernt... in real life!



Fruktansvärt!

Det mest otäcka You Tube - klipp jag sett!

http://www.youtube.com/watch?v=CG8WFolFygY&feature=player_embedded



Det sägs att barnet klarade sig med blåmärke... Jag hoppas verkligen att det stämmer, och att varje tittare drar lärdom av filmen!

Politik...

... är mitt nya område att utforska.
Håller som bäst på att läsa in mig på fem skolors kvalitetsredovisnigar här i Vännäsområdet. Väldigt intressant!
Har nyligen blivit invald i Barn-och utbildningsnämnden (som ersättare) och ser det som ett mycket viktigt och spännande engagemang. Tisdag och onsdag denna vecka ska vi under två dagar tillsammans med skolledningspersonalen gå igenom kvalitetsrapporterna vilket jag ser som en jättebra möjlighet att snabbt få en ökad inblick i de olika verksamheterna.
Inser förvisso att mitt engagemang i detta tar av min tid i VIndeln (ingen gör ju mitt jobb när jag är borta). Men just nu bedömer jag att jag räcker till på båda ställen! Har bestämt mig för att ge detta ett år för att känna om det är "min grej".

Ikväll väntar ännu ett boxercise-pass. Känns riktigt roligt och känner mig bättre förberedd än förra gången! Blir spännande att se vilka som dyker upp ikväll.

Har just nu en liten gulklimp som sitter vid mina fötter och bygger lego och sjunger "ja må han leva" för sig själv (Adam). Ska se om han vill följa mig upp och vika lite tvätt nu.

Kram på er!

Rolig kväll...men hur är det med minnet??

Så var man igång som boxercise-instruktör igen - riktigt kul!
Bara önskar vi kunnat vara två så man själv fick gå på några pass och riktigt ta ut sig så där sjukt mycket. Är så skönt efteråt - och man känner sig så nöjd att man överlevt :-)!
Men jag får försöka disciplinera mig i gymet istället så jag får upp lite flås. Konditionen är allt annat än bra kan jag intyga!

Fick ikväll ännu ett tillfälle att testa min stresstålighet/ mitt kontrollbehov. Detta pga min glömska!Av olika omständigheter lyckades jag nämligen komma till träningslokalen utan den planering av passet som jag så noga skrivit ner! Var bara att improvisera och försöka dra mig till minnes mina anteckningar. Just en snygg start! Men det gick faktiskt bra ändå - var bara låtarna som inte blev riktigt synkade som det var tänkt.
Med andra ord borde det bara kunna gå bättre nästa gång!
Längtar redan!

Kalas!

Nu är fem-års kalaset igång och dagen har varit riktigt lyckad!
Jag är ju inte den som ser hinder utan här finns endast möjligheter, så jag stegade in på Ica på morgonen och lyckades få ihop ännu ett gäng gratis-blommor för utsmyckning på avdelningarna. Och till min glädje kom både radio och tidning på besök och uppmärksammade oss under dagen. Jättekul! Det är alldeles för lite kalas i vardagen - så man får ta chansen när den ges!

Personalen har gjort ett jättejobb idag - för det är ju de som får dra det stora lasset när det blir en massa aktiviteter som ska rymmas mellan allt omvårdnadsarbete. Men jag tror även de tycker det blev en lyckad dag.

Idag hade vi ca 60 glada och nöjda deltagare, men lyckligast var nog jag och L som fick oss en härlig svängom inför tjoande publik och Classes Orkester.

Det har varit en bra dag!

Lite medvind i all snålblåst!

Nästa vecka ska vi fira fem-års jubileum på min arbetsplats. Vi har bestämt oss för att fira detta med aktiviteter anpassade till de boende varje dag måndag till fredag, . På måndagen inleder vi firandet med orkester och stort tårtkalas. Som jag nämnde i mitt förra inlägg är det bistra tider för oss just nu. Ekonomin är hårt pressad och än värre blir det! Just därför känns det så himla viktigt att få till stånd ett sådant här arrangemang. Som lyfter fram lite positiv energi och glädje o huset! Till råga på allt har vi haft en sådan himla tur och lyckats få till stånd ett helt veckoprogram till nästan ingen kostnad alls! Lions bjuder på tårta till 150 personer. Blomsteraffären sponsrar med blommor, ett studieförbund sponrar ett par av underhållarna och resten deltar gratis. Dessutom har flera i personalgruppen engagerat sig helt frivilligt i planeringen. Det hela känns hur kul som helst!
Har även fått respons från tidning och radio som tänker dyka upp - extra kul då vi verkligen kan behöva (och är värda) lite positiv uppmärksamhet.

Så jag ser verkligen fram emot nästa vecka!

Men nu närmast väntar tv dagar med studiebesök i Östersund. Känns rätt trevligt även det!

(har även idag fått ett glatt besked till som jag snart kan delge min personal, och även er! Men det är hemli

Gulliga kollegor!

Fru Lindgren blev uppvaktad av kollegorna på jobbet idag.
Hallonpaj och levande ljus.
Mousserande vin (att ta med hem för att dela med maken alltså...) och presentkort på Mias.
Så oväntat och så gulligt.
Uppskattades verkligen!


Nu ska laddas för anhörigträff imorgonkväll.
Har mindre rolig information att lämna i dessa besparingstider, men hoppas på en god dialog trots det.
Men man kan inte annat konstatera att 2010 blir ett dystert år vad gäller äldreomsorgen...

Att skilja på sak och person...

... kan ju vara en fördel att behärska ibland.

Som t.ex när man i ett medarbetarsamtal ställer frågan hur den anställde upplever att jag lever upp till dennes förväntningar på hur en chef ska vara och svaret blir:

- om man säger så här... ingenting har ju blivit bättre sedan du kom!


:-)



Älskar hösten!



Nu har jag bestämt mig!

Jag kommer gå ner i tid och jobba 80% under en period fr.o.m slutet på november. Har tänkt vara ledig måndagar för att få en "mysdag" med pojkarna helt utan måsten! Känns jättebra!
Som det är nu har de rätt långa dagar på förskolan hela veckan (7.30-16.30) och David börjar vara så stor och medveten och det känns hårt att komma med några bra svar när han var och varannan dag säger att han inte vill vara så lång stund på förskolan... Blir ju inte kortare dagar på det här sättet men iaf färre vilket jag tror blir en bra kompromiss som han kommer uppskatta :-)

Börjar med ca två månade så får vi se hur det känns därefter.


Förresten.... så här ser min vänsterhand ut nu för tiden...




Lite fler bilder...

Gästerna!Familjen LindgrenPappa beundrar ringen!

Vigselbilder

Tack för alla uppvaktningar till vår vigsel - gulliga ni!
Sitter just nu med en lite missbelåten och halvkraslig Adam i famnen så jag får återkomma med detaljer om vår dag. Men några bilder vill jag iaf passa på att bjuda på. För ni har ju fått vänta ett tag :-)

Fler bilder kommer senare när vi fått bilderna som Fredrik tog. Dessa är tagna av syster Hanna.

I Rådhuset där vi vigdes av flygplatschefen  Äntligen!!!! Tycker iaf en av oss :-)



 


Efter vigseln blev det brudskål (och ostkrokar på svärmors initiativ) i härligt solsken i Tädgård i Norr innan jag och maken lämnade sällskapet (våra föräldrar samt delar av syskonskaran och en kusin med dotter t Magnus) och begav oss till Stora hotellet för ombyte och sedan blev det en fantastiskt god middag på tu man hand på Invito.
Det blev en alldeles perfekt dag och kväll!

Så där, nu fick jag nog med det mesta ändå... Adam har nu hittat något att leka med på golvet så jag fick lite lugn och ro här framför datorn! Nu håller vi bara tummarna att han inte är sjuk imorgon!


090909

Idag är det dagen D.
Förberedelserna är i full gång trots att firandet är lagt på lägsta nivån.
Tack och lov att vi inte gjort det större än så här. Hur hinner man?????

Min största farhåga idag är att David ska bli besviken.
Jag har nämligen lovat honom att jag ska se ut som en prinsessa.
Risken finns ju att jag inte kommer leva upp till hans nu högt uppsatta förväntningar :-)


Imorgon...

...blir fröken fru!

Känns konstigt....och jättebra :-)

Ska stryka kläder och packa nu och sedan verkligen försöka ta mig i säng i tid!

Verkligheten smyger sig på!

Vigselförrättaren ringde i förmiddags...
Blev helt paff när hon började fråga om hur vi ville ha ceremonin.
Inser att jag i overkligt hög grad har förlitat mig till att "detta löser sig".
Förvisso vill vi ha det enkelt...men något måste ju ändå ceremonin innehålla!
Tog en ovanligt lång lunch idag och googlade runt för att läsa på om borgerliga vigslar. Insåg att själva grund-ceremonin finns i två varianter. En lång och en kort. Den LÅNGA tar kanske 1 minut! (Varför har jag inte kollat detta tidigare???)
Så det var bara att sätta sig och skriva ihop något (även det på lunchen) som var lagomt vardagsromantiskt för vår smak och som inte kändes alltför högtravande.
När jag efter en sådär 45 min satt med resultatet i handen kände jag mig rätt nöjd!
Och än mer nöjd (och faktiskt riktigt uppspelt) känner jag mig nu när jag gått igenom allt med Magnus och han köpte HELA idén! Hör inte till vanligheterna kan jag lova :-) Och då har jag dessutom fått med honom på att vi ska ge varandra trohetslöften inför vår familj (ca 10st). Och ni vet ju ungefär vilka motpoler vi är när det gäller att stå i rampljuset :-)
Känns som att vi nu båda börjar inse vad det faktiskt är vi ska göra! Även om ceremonin blir liten och firandet på kvällen sker på tu man hand så blir det en STOR dag. Tänk att jag nu ska bli en fru Lindgren :-)

Kan lova att Davids ögon lyste ikväll när jag berättade att jag på onsdag ska vara fin som en prinsessa. Han påtalade dock ordentligt att om jag då skulle vara fin i håret så måste jag tvätta det först :-)

Nu saftkokning  sen skönhetssömn!

RSS 2.0