Det ständiga dåliga samvetet...
Ja det är nog något man måste lära sig leva med helt enkelt!
Nu när pojkarna börjat på dagis kan jag inte låta bli att städigt hamna i dessa överväganden kring arbete kontra tid med barnen! Samtidigt som jag tycker det är så fantastiskt kul att arbeta kan jag inte komma till ro med tanken på att andra vuxna ska ta hand om mina barn hela dagarna! Och samtidigt som att jag inte vill att mina barn ska vara mer än nödvändigt på dagis vill jag inte heller (just nu) gå med på att jobba mindre än 100%. Som tur är jobbar Magnus nu 80% och jag har förskjutit mina tider så att det ändå ska bli humana tider för pojkarna.
Men detta är trots allt ett ständigt dåligt samvete och det känns som att hur man än gör så blir det fel!
Som idag till exempel... Adam var väldigt snuvig igår och hade dessutom en lång, grinig och snorig vaken period inatt. Så jag bestämde att jag skulle vara hemma med honom idag. Så M åkte iväg med David imorse och jag o Adam fick en skön sovmorgon till 8.30. Adam var pigg och glad och när han till frukost med typ fem stora slevtag kastat i sig en vuxenportion havregrynsgröt och inte på något annat sätt än lite snuva visat några sjukdomstecken så började jag känna dåligt samvete över att vara hemma!
Jag menar jag har ju mer än mycket jobb som väntar på mig! Samtidigt hade jag ju kunnat "ta till vara" på en mysig dag med Adam.... Men det hela slutade med att jag åkte iväg med Adam till förskolan lagom till lunch. På så sätt försöker jag nu intala mig att det blev bäst för alla! Adam (och jag) fick en skön sovmorgon, Adam fick en kortare dag på¨dagis och jag får möjlighet att sitta hemma och jobba med schemat. Något som är svårt att få ro till på kontoret!
Men inte kan jag helt komma ifrån känslan att det kanske ända var "fel" att inte ha honom hemma idag....
Nåväl - nu ska jag ta tillvara på den halva arbetsdag jag så väl behöver!
(Jag och Adam fick för övrigt ett dygn aldeles för oss själva mellan lördag och söndag i helgen, vilket var jättemysigt! Är så roligt att få vara med dem enskilt ibland och vekligen få tid med dem. Oftast brukar det vara jag o David som hittar på grejer, så detta var en välbehövlig och väldigt uppskattad stund)
Nu när pojkarna börjat på dagis kan jag inte låta bli att städigt hamna i dessa överväganden kring arbete kontra tid med barnen! Samtidigt som jag tycker det är så fantastiskt kul att arbeta kan jag inte komma till ro med tanken på att andra vuxna ska ta hand om mina barn hela dagarna! Och samtidigt som att jag inte vill att mina barn ska vara mer än nödvändigt på dagis vill jag inte heller (just nu) gå med på att jobba mindre än 100%. Som tur är jobbar Magnus nu 80% och jag har förskjutit mina tider så att det ändå ska bli humana tider för pojkarna.
Men detta är trots allt ett ständigt dåligt samvete och det känns som att hur man än gör så blir det fel!
Som idag till exempel... Adam var väldigt snuvig igår och hade dessutom en lång, grinig och snorig vaken period inatt. Så jag bestämde att jag skulle vara hemma med honom idag. Så M åkte iväg med David imorse och jag o Adam fick en skön sovmorgon till 8.30. Adam var pigg och glad och när han till frukost med typ fem stora slevtag kastat i sig en vuxenportion havregrynsgröt och inte på något annat sätt än lite snuva visat några sjukdomstecken så började jag känna dåligt samvete över att vara hemma!
Jag menar jag har ju mer än mycket jobb som väntar på mig! Samtidigt hade jag ju kunnat "ta till vara" på en mysig dag med Adam.... Men det hela slutade med att jag åkte iväg med Adam till förskolan lagom till lunch. På så sätt försöker jag nu intala mig att det blev bäst för alla! Adam (och jag) fick en skön sovmorgon, Adam fick en kortare dag på¨dagis och jag får möjlighet att sitta hemma och jobba med schemat. Något som är svårt att få ro till på kontoret!
Men inte kan jag helt komma ifrån känslan att det kanske ända var "fel" att inte ha honom hemma idag....
Nåväl - nu ska jag ta tillvara på den halva arbetsdag jag så väl behöver!
(Jag och Adam fick för övrigt ett dygn aldeles för oss själva mellan lördag och söndag i helgen, vilket var jättemysigt! Är så roligt att få vara med dem enskilt ibland och vekligen få tid med dem. Oftast brukar det vara jag o David som hittar på grejer, så detta var en välbehövlig och väldigt uppskattad stund)
Kommentarer
Postat av: Hanna
Jag tänkte komma till dig någon kväll :) när passar det dig?
Postat av: Gerd
Vilken bra lösning du fann att fördela dagen, där både barn och jobb fick plats. Den där "modellen" tror jag du följer fler gånger.
Men, var står det "skrivet" vad som är viktigt och mindre viktigt att göra? Är det inte en känslosak mest?
Trackback
