Helenas vardagsrum

 Adam vårt lilla busfrö! Strålande söt och en riktig lite odåga för tillfället! Är det inte tallrikar som kastas i golvet så springer han runt och skrämmer katterna eller restas med storebror! Men däremellan är han rätt oemotståndlig!

 David 4 år! Tänk att mammas lille prins nu blivit så stor! Trivs som fisken i vattnet på sin nya förskola och har dessutom börjat barndans på söndagarna. Jättekul tycker han även om han är enda killen tillsammans med 11 rosa prinsessor

 Systra mi med lilla Ellen - så söta båda två!

Ja så känner jag mig faktiskt ikväll!
Har haft två energikrävande upplevelser idag. Dels arbetsplatsträff med ett antal frustrerade medarbetare som fick mig att känna en viss otillräcklighet vid arbetsdagens slut.
Sedan ett Pump-pass på det. Första träningspasset på typ ett år! Jag är dock verkligen inget fan av pump, monotont och trist , ingen konditiion och ingen större mängd svett! Men då gruppträning är en förutsättning för att jag ska ha någon slags träningsdisciplin, och då utbudet i byn inte är större, så var pump det som bjöds! Och visst känns det skönt så här i efterhand, men nog drömmer jag ändå om att få ta ut mig i ett militäriskt coachat boxerciepass där man får pressa sig till det yttersta och lämnar lokalen helt utslut!
Men för denna kväll så räckte ansträngningen gott som den var. Min stackars förslappade kropp hade knappast överlevt ett boxercisepass ikväll :-)

Nu måste jag upp och ta en allvarlig diskussion kring kvällsrutiner med vår lillebror! Han håller på att göra oss bokstavligen VANSINNIGA med sina 7000 uppvakningar per kväll!

Ja det är nog något man måste lära sig leva med helt enkelt!
Nu när pojkarna börjat på dagis kan jag inte låta bli att städigt hamna i dessa överväganden kring arbete kontra tid med barnen! Samtidigt som jag tycker det är så fantastiskt kul att arbeta kan jag inte komma till ro med tanken på att andra vuxna ska ta hand om mina barn hela dagarna! Och samtidigt som att jag inte vill att mina barn ska vara mer än nödvändigt på dagis vill jag inte heller (just nu) gå med på att jobba mindre än 100%. Som tur är jobbar Magnus nu 80% och jag har förskjutit mina tider så att det ändå ska bli humana tider för pojkarna.
Men detta är trots allt ett ständigt dåligt samvete och det känns som att hur man än gör så blir det fel!
Som idag till exempel... Adam var väldigt snuvig igår och hade dessutom en lång, grinig  och snorig vaken period inatt. Så jag bestämde att jag skulle vara hemma med honom idag.  Så M åkte iväg med David imorse och jag o Adam fick en skön sovmorgon till 8.30. Adam var pigg och glad och när han till frukost med typ fem stora slevtag kastat i sig en vuxenportion havregrynsgröt och inte på något annat sätt än lite snuva visat några sjukdomstecken så började jag känna dåligt samvete över att vara hemma!
Jag menar jag har ju mer än mycket jobb som väntar på mig! Samtidigt hade jag ju kunnat "ta till vara" på en mysig dag med Adam.... Men det hela slutade med att jag åkte iväg med Adam till förskolan lagom till lunch. På så sätt försöker jag nu intala mig att det blev bäst för alla! Adam (och jag) fick en skön sovmorgon, Adam fick en kortare dag på¨dagis och jag får möjlighet att sitta hemma och jobba med schemat. Något som är svårt att få ro till på kontoret!
Men inte kan jag helt komma ifrån känslan att det kanske ända var "fel" att inte ha honom hemma idag....

Nåväl - nu ska jag ta tillvara på den halva arbetsdag jag så väl behöver!


(Jag och Adam fick för övrigt ett dygn aldeles för oss själva mellan lördag och söndag i helgen, vilket var jättemysigt! Är så roligt att få vara med dem enskilt ibland och vekligen få tid med dem. Oftast brukar det vara jag o David som hittar på grejer, så detta var en välbehövlig och väldigt uppskattad stund)

Har suttit i möten i 7 timmar idag!!!
Först ledningsgrupp, vilket är extra spännande nu när vi gått kurs och ska försöka bli bättre på att hålla fokus (kan erkänna att jag nog är en av dem som bör träna på det - det är ju så mycket man vill passa på att ventilera...) Känns dock som att vi alla tagit till oss och tagit fasta på att utveckla våra svagheter. Ser fram emot fortsättningen!

Sedan ett "krismöte" med en avdelning pga kommunikations-/samarbetsproblem i gruppen. Blev ett väldigt bra möte som vi sammanfattade i ett antal punkter för gruppen att jobba vidare med vad gäller förhållningssätt till varandra. Kändes väldigt konstruktivt OCH uppskattat. Fick uttryckligen bekräftat att det uppskattades att jag lyft upp frågan till diskussion. Kändes bra! Speciellt med tanke på att det hade varit helt mot min natur att låta bli :-)

Avslutningsvis hade jag ett utvecklingssamtal med den i personalgrupp som under detta halvår haft störst anledning att tycka illa om mig! Detta eftersom jag i stort sett tvingat henne byta avdelning vid schemabytet i höst. Och jag kan lova att hon var VÄLDIGT emot det! Men vårt samtal idag blev bra och kändes lite som en bra "nystart" för vår relation framöver.
Överlag är dessa utvecklingssamtal otroligt värdefulla. De ger mig så väldigt mycket information samt ger mig en möjligthet att skapa RELATION till min personalgrupp på ett lite snabbare sätt.