Jaåka!
Det är verkligen häftigt att följa Adams språkutveckling. Till skillnad motför David som inte sa "mamma" förrän har var 2 år och inte kunde bli förstådd utanför familjen (och dagis) förrän han var drygt 3 år så är Adam en riktig liten härmapa som får de flesta orden begripliga redan nu (fyller 2 år i aug).
Mest är det bara ett ord åt gången han säger- men vi är som sagt mäkta impade bara av det :-)
Men vissa två-ordmeningar kommer. Dels får man, i alla olika sammanhang där inte pappa finns med, höra honom, med väldigt nedstämd röst, säga : "min pappa?" Innebörden är alltså att han undrar var pappa är! Här duger man alltså inte utan det ska ständigt funderas på var pappa befinner sig... Kul för sambon dock med tanke på att David alltid varit mammas pojke! Dock påstår M att när det är jag som är borta frågas det lika mycket efter mig. Skönt att höra :-)
Den andra tvåordsmeningen som upprepas typ 20 ggr så snart han ser ett traktor- eller terrängliknande fordon är Jaåka! och då menar jag 20ggr! Betyder alltså "jag vill åka" och det är nog vad han helst skulle ägna sig åt hela dagarna om han fick! Ni kan tro att det är protester varje dag man kommer hem från dagis och ska in i huset. Är man inte snabb nog har han med raska steg traskat iväg halvvägs till ladugården där traktorn står, upprepandes denna härliga mening som ett mantra: Jaåka! jaåka! jaåka! jaåka! jaåka! :-)
Som ni förstår har mina pojkar väldigt olika intressen. David är inte det minsta intresserad av fordon men är så fin storebror och visar Adam när det kommer traktorer på vägen eller packar ner en traktor i ryggsäcken när vi ska på picknick så att lillebror ska bli glad!
David har ju dessutom aldrig varit en kille som självmant bett om att få gå ut. Tvärtom har man måstat lirka på alla sätt för att han ska få sin dagliga portion frisk luft (förrutom på dagis då, men där flyter ju allt av någon outgrundlig anledning!). Adam däremot skriker som en stucken gris när man till slut bara måste gå in, oavsett hur länge man varit ute!
Trots dessa olikheter finns det en gemensam nämnare som är mer än tydlig, tyvärr alltför tydlig kan man tycka iaf i detta skede i livet! Det är deras bestämda vilja! Jag säger bara suuuuuuuuck vad jobbiga de kan vara ibland! Ibland känns det som att man bor i ett dårhus! Tur att mammas minne är kort vad gäller de inslagen i tillvaron! Försöker dessutom tänka att det är en egenskap som långsiktigt kan vara väldigt bra här i livet - tyvärr är det dock ingen lösning på problemen som uppstår 3 ggr per dag här och nu! Men men... "Konflikt och utveckling" var tre ord som fastnade under min tid som socionomstudent och jag får väl försöka applicera de här :-)
Det är ändå bra spännande att få följa dessa två små härliga killars utveckling och resa genom livet - skulle inte byta det mot något!
Nu godnatt mina vänner!
(Frida - svar ja!!!)
Mest är det bara ett ord åt gången han säger- men vi är som sagt mäkta impade bara av det :-)
Men vissa två-ordmeningar kommer. Dels får man, i alla olika sammanhang där inte pappa finns med, höra honom, med väldigt nedstämd röst, säga : "min pappa?" Innebörden är alltså att han undrar var pappa är! Här duger man alltså inte utan det ska ständigt funderas på var pappa befinner sig... Kul för sambon dock med tanke på att David alltid varit mammas pojke! Dock påstår M att när det är jag som är borta frågas det lika mycket efter mig. Skönt att höra :-)
Den andra tvåordsmeningen som upprepas typ 20 ggr så snart han ser ett traktor- eller terrängliknande fordon är Jaåka! och då menar jag 20ggr! Betyder alltså "jag vill åka" och det är nog vad han helst skulle ägna sig åt hela dagarna om han fick! Ni kan tro att det är protester varje dag man kommer hem från dagis och ska in i huset. Är man inte snabb nog har han med raska steg traskat iväg halvvägs till ladugården där traktorn står, upprepandes denna härliga mening som ett mantra: Jaåka! jaåka! jaåka! jaåka! jaåka! :-)
Som ni förstår har mina pojkar väldigt olika intressen. David är inte det minsta intresserad av fordon men är så fin storebror och visar Adam när det kommer traktorer på vägen eller packar ner en traktor i ryggsäcken när vi ska på picknick så att lillebror ska bli glad!
David har ju dessutom aldrig varit en kille som självmant bett om att få gå ut. Tvärtom har man måstat lirka på alla sätt för att han ska få sin dagliga portion frisk luft (förrutom på dagis då, men där flyter ju allt av någon outgrundlig anledning!). Adam däremot skriker som en stucken gris när man till slut bara måste gå in, oavsett hur länge man varit ute!
Trots dessa olikheter finns det en gemensam nämnare som är mer än tydlig, tyvärr alltför tydlig kan man tycka iaf i detta skede i livet! Det är deras bestämda vilja! Jag säger bara suuuuuuuuck vad jobbiga de kan vara ibland! Ibland känns det som att man bor i ett dårhus! Tur att mammas minne är kort vad gäller de inslagen i tillvaron! Försöker dessutom tänka att det är en egenskap som långsiktigt kan vara väldigt bra här i livet - tyvärr är det dock ingen lösning på problemen som uppstår 3 ggr per dag här och nu! Men men... "Konflikt och utveckling" var tre ord som fastnade under min tid som socionomstudent och jag får väl försöka applicera de här :-)
Det är ändå bra spännande att få följa dessa två små härliga killars utveckling och resa genom livet - skulle inte byta det mot något!
Nu godnatt mina vänner!
(Frida - svar ja!!!)
Kommentarer
Postat av: Hanna
:)Önskar er en trevlig valborg!!
Postat av: gerd
Intressant läsa om era goa killars karaktärer och egenheter - så väldigt olika de är - och ändå bröder. Charmigt och spännande. Kan berätta från våran "front" att nu återstår bara en vecka av packningen inför flytten. Sedan är vi helt och hållet skåningar. Och det har vi ingenting emot.
Postat av: gerd
Intressant läsa om era goa killars karaktärer och egenheter - så väldigt olika varandra - och ändå bröder. Spännande och charmigt. Kan berätta från vår "front" att nu återstår bara en vecka av packningen, innan flytten. Sedan är vi helt och hållet skåningar. Och det har vi ingenting emot.
Trackback
