"När jag dricker te, dricker jag te"
Jag och Magnus var på en riktigt bra föreläsning ikväll med Jana Söderberg (http://www.janasoderberg.se/). Hon föreläste om hur man stärker barns självkänsla, men innehållet fokuserade egentligen på hur vi som vuxna själva utvecklar och tränar vår självkänsla för att bli bra förebilder. Igenkänningsfaktorn var hög men det gav även många nya tankekorn att ta med sig.
Två små exempel kan jag dela med mig av:
Rubriken i kvällens inlägg syftar till Janas beskrivning av närvaro i nuet. Hon kopplade även ihop vikten av både känslomässig och rationell närvaro som en förutsättning för att skapa minnen. Med det menade hon att när vi hela tiden är någon annan stans i tanken (tänker på dagens möte vid frukostbordet, funderar på middagen när vi leker med barnen) så blir upplevelsen vid dagens slut att dagen gått väldigt fort men man vet egentligen inte vad den innehållit! Till skillnad mot ett barn som leker när det leker och äter när det äter och som vid nattningen på kvällen bär med sig en hel massa minnen från dagen. Något att ta med sig känner jag och därför gillade jag, och ska försöka anamma, citatet ovan. Även om jag vill tycka jag är rätt bra på det för det mesta i alla fall...
En annan sak som fastnade var kopplat till vikten av bekräftelse och att det är något livsnödvändigt för att vi ska må bra. Hennes upplevelse var dock att det oftast endast sker vid två tillfällen att vi verkligen får veta vad andra tycker om oss: I arbetsbetyget när vi avslutar en anställning och vid vår begravning (vilket vi inte har så mycket glädje av)! Det ligger något i det, och lite roligt att hon nämnde just begravning för det var precis vad jag tänkte på vid den sista begravningen jag närvarade vid (jag funderade på hur min omgivning egentligen hade beskrivit mig...).Helt klart borde vi bli bättre på att bekräfta varandra och ge varandra positiv feedback HÄR OCH NU istället för att vänta .... Och det ger ju även något positivt tillbaka, en människa som jag kan göra glad ger glädje tillbaka!
Nåja...detta var två tankar som fastnade, bland många andra. Och även om det är lättare att tänka klokt än göra klokt så vill jag ändå tro att man kan TRÄNA på att göra saker lite annorlunda för att fylla vår lilla stund på jorden med så mycket innehållsrikt liv och positiva minnen som möjligt!
Nu var filosofiska stunden slut och jag hälsar er välkomna åter imorgon :-)
OCH KOM IHÅG ATT FEEDBACK HÄR PÅ BLOGGEN ALLTID UPPSKATTAS :-)
Tack för att du vill dela med dig av klokskapen från föreläsningen ni var på.
Skickligt att du ger dig tid att sammanfatta som du gjort och låta bloggvännerna ta del av det.
Var har bloggandet tagit vägen? Uppdaterar varje kväll utan framgång?!
