Ibland känner man sig säker på att två är väldigt lagom!
Har ofta tänkt att tre barn vore det ultimata. Har som fått för mig att det ska kännas bra att ha fler än ett syskon... Men nu lutar det mer åt att det känns rätt så lagom med två. En sådan dag var det definitivt igår:
Hämtade David från dagis kl. 15.00 efter att ha pluggat hela dagen. Märkte dock att krafterna gick ur David i stort sett i samma stund som jag dök upp. På väg till bilen gav han mig sin allra mest bedjande blick och bad om att få bli buren... Väl hemma så började blev det sedan klagosång från två håll. D pga att han var trött och A pga att han var lite hängig (förkyld). Till slut fick jag D att sätta sig bredvid A vid bordet och läsa bok för honom (så att jag skulle kunna laga mat). Adam blir alltid överlycklig av att få storebrors uppmärksamhet och det funkade även denna gång. Åtminstone en stund... Plötsligt hörs ett gallskrik och en jätteledsen David berättar om hur lillebror dragit honom i håret. Stora tårar rullade utför hans kind och det var som om an inte kunde förstå hur hans fina lillebror kunde göra honom illa.... Tröstade och föreslog att han skulle lägga sig på soffan och läsa Bamse istället vilket han tyckte var ett bra förslag. Adam fick istället roa sig själv på lekmattan på golvet. Han var dock helt oförstående till varför han plötsligt skulle måsta lämnas där helt ensam och lät oss förstå det genom ett ganska konstant gnölande. Samtidigt ropade David från soffan att mamma skulle komma och ligga bredvid honom och läsa.... Kände mig plötsligt rätt så otillräcklig! Tog med mig Adam in till David och satte mig där och ammade en stund till båda deras glädje. Efter en stund hade A somnat i min famn och David börjat klättra i mitt knä och tyckte sig ha läst färdigt tidningen. Lade ner en sovande Adam på lekmattan och föreslog att D skulle leka med något från sitt lekskåp i köket (jag behövde ju fixa maten!). Han gick med på det och satte sig vid bordet och pysslade med lite halsband och grejor han hittade i en låda. Allt blev lugnt och skönt... för en liten stund. Sedan bryts tystnaden av en storgråtande David, tätt följd av en gallskrikande Adam som vaknat av Davids skrik! Då har Puma (Davids katt) fått för sig att det var honom som David lekte med när han virade halsbandet runt stolen varpå Puma hoppat efter halsbandet och råkat klösa David.... Var bara att än en gång trösta en jätteledsen och oförstående David (hur kan min katt göra så mot mig....). När D var glad igen var det Adam som skulle tröstas och där blev jag sittande och satt kvar när M kom hem från jobbet.
Behöver jag säga att det blev en sen middag och att pastan blev aningen överkokt!
Räcker nog rätt så bra med två barn som sagt! Man vill ju hinna räcka till för dem i både glädje och sorg! Och kanske eventuellt få lite tid över för sig själv ibland också :-)
Idag är det tentaplugg som gäller... Ser att Adam är på väg att somna nu så det gäller att lägga in turbon nu en stund! Ikväll blir det rester från frysen till middag.... Magnus blir sen från jobbet och vill försöka minimera risken till en repris från igår :-)
Hämtade David från dagis kl. 15.00 efter att ha pluggat hela dagen. Märkte dock att krafterna gick ur David i stort sett i samma stund som jag dök upp. På väg till bilen gav han mig sin allra mest bedjande blick och bad om att få bli buren... Väl hemma så började blev det sedan klagosång från två håll. D pga att han var trött och A pga att han var lite hängig (förkyld). Till slut fick jag D att sätta sig bredvid A vid bordet och läsa bok för honom (så att jag skulle kunna laga mat). Adam blir alltid överlycklig av att få storebrors uppmärksamhet och det funkade även denna gång. Åtminstone en stund... Plötsligt hörs ett gallskrik och en jätteledsen David berättar om hur lillebror dragit honom i håret. Stora tårar rullade utför hans kind och det var som om an inte kunde förstå hur hans fina lillebror kunde göra honom illa.... Tröstade och föreslog att han skulle lägga sig på soffan och läsa Bamse istället vilket han tyckte var ett bra förslag. Adam fick istället roa sig själv på lekmattan på golvet. Han var dock helt oförstående till varför han plötsligt skulle måsta lämnas där helt ensam och lät oss förstå det genom ett ganska konstant gnölande. Samtidigt ropade David från soffan att mamma skulle komma och ligga bredvid honom och läsa.... Kände mig plötsligt rätt så otillräcklig! Tog med mig Adam in till David och satte mig där och ammade en stund till båda deras glädje. Efter en stund hade A somnat i min famn och David börjat klättra i mitt knä och tyckte sig ha läst färdigt tidningen. Lade ner en sovande Adam på lekmattan och föreslog att D skulle leka med något från sitt lekskåp i köket (jag behövde ju fixa maten!). Han gick med på det och satte sig vid bordet och pysslade med lite halsband och grejor han hittade i en låda. Allt blev lugnt och skönt... för en liten stund. Sedan bryts tystnaden av en storgråtande David, tätt följd av en gallskrikande Adam som vaknat av Davids skrik! Då har Puma (Davids katt) fått för sig att det var honom som David lekte med när han virade halsbandet runt stolen varpå Puma hoppat efter halsbandet och råkat klösa David.... Var bara att än en gång trösta en jätteledsen och oförstående David (hur kan min katt göra så mot mig....). När D var glad igen var det Adam som skulle tröstas och där blev jag sittande och satt kvar när M kom hem från jobbet.
Behöver jag säga att det blev en sen middag och att pastan blev aningen överkokt!
Räcker nog rätt så bra med två barn som sagt! Man vill ju hinna räcka till för dem i både glädje och sorg! Och kanske eventuellt få lite tid över för sig själv ibland också :-)
Idag är det tentaplugg som gäller... Ser att Adam är på väg att somna nu så det gäller att lägga in turbon nu en stund! Ikväll blir det rester från frysen till middag.... Magnus blir sen från jobbet och vill försöka minimera risken till en repris från igår :-)
Kommentarer
Trackback
