Två konstateranden...
Men först och främst måste jag säga att denna vecka gått fort! Svårt att förstå att det redan är fredag imorgon! Men skönt så klart. Även om mina dagar ser rätt så likadana ut, vardag som helg, så är det ändå skönt att ha M hemma och få viss avlastning med pojkarna så man hinner med liiiite annat än den vanliga barnskötar/matlagar/blögbytar-ruljansen :-) Och på lördag blir det 30-års kalas så då blir det verkligen lite uppskattat avbrott från vardagen!
Så till de två konstaterandena:
1. David vill INTE gärna gå ut och leka!!! Till min stora besvikelse... JAG vill ju vara ute! Är det någon som har något tips på hur jag ska locka ut honom så dela gärna med er!!! Idag försökte jag locka med ALLT. Jag föreslog att vi kunde: mata fåglarna, åka bob, åka spark, åka skidor, gå en promenad med vagnen, hämta ved, hämta posten och säkert något mer också...men inget funkade.... Det var bara "jag vill inte gå ut!" som jag fick höra om och om igen. Till slut var klockan 10.30 och Adam var djupt olycklig över att inte få komma ut på sin förmiddagslur i vagnen. Så då fick jag lov att ge upp och bad D stå i fönstret och titta på medan jag gick ut med A (så att jag skulle se honom). A somnade så snart han lagts ner i vagnen som tur var och sedan gick jag för att hämta posten. Då blir David olycklig och skriker genom fönster att han minsann vill hämta posten. Yes!!! tänkte jag, nu kommer han ut till slut! Jag går in och bökar på honom kläderna (det tog en väldans tid eftersom han plötsligt var sååå trött och inte alls orkade klä sig själv som han brukar vilja göra). Väl ute gick han glad i hågen och hämtade posten och sedan gick han..... raka vägen in igen!!!
Jag ropar efter honom att vi skulle mata fåglarn och hämta ved och säkert en massa andra förslag men då säger han bara: Tyst mamma, inte prata mer! Och så går han in och stänger dörren! Då kunde jag inte annat än skratta!
När jag kommer in efter att själv ha fått roa mig med fågelmaten och vedhämtningen finner jag honom sittande, avklädd, vid köksbordet "läsande" posten :-)
Ja vad ska man säga.... Med tanke på att jag både minns, och av mor min blivit påmind om, att jag själv var ett barn som man fick tvinga ut (på vintern speciellt), så kan man ju inte annat än att ha öveseende... Jag vet ju själv hur mycket roligare det kan vara att sitta inne och pyssla :-)
Men JAG lider ju... för jag hade gärna velat ha iaf en timmes frisk luft om dagen... och det skulle säkert ge lite välbehövlig extra energi för oss båda.
2. Konstaterande nummer 2 handlar helt enkelt om min totala oförmåga att ta till mig företagsekonomins grundläggande kunskaper vad gäller momsberäkningar, sociala avgifter, preliminärskatte-uträkningar m.m, m.m! Som tur är har jag M som förstår sig på detta. Oturligt nog för honom så ber jag honom ibland förklara dessa saker för mig vilket antagligen är en väldigt otacksam uppgift! Jag blir bara frustrerad och upprörd över allt det krångliga och ikväll även aningen irriterad över det faktum att så stor del av intäkterna försvinner in till Skattemyndigheten!
Nåja... som tur är så är förmågan att dra in pengar något jag behärskar så då kan jag med glädje lämna de där krångliga detaljerna till de som finner större intresse än jag i att utöva dessa!
Tack för mig - och god natt!
Så till de två konstaterandena:
1. David vill INTE gärna gå ut och leka!!! Till min stora besvikelse... JAG vill ju vara ute! Är det någon som har något tips på hur jag ska locka ut honom så dela gärna med er!!! Idag försökte jag locka med ALLT. Jag föreslog att vi kunde: mata fåglarna, åka bob, åka spark, åka skidor, gå en promenad med vagnen, hämta ved, hämta posten och säkert något mer också...men inget funkade.... Det var bara "jag vill inte gå ut!" som jag fick höra om och om igen. Till slut var klockan 10.30 och Adam var djupt olycklig över att inte få komma ut på sin förmiddagslur i vagnen. Så då fick jag lov att ge upp och bad D stå i fönstret och titta på medan jag gick ut med A (så att jag skulle se honom). A somnade så snart han lagts ner i vagnen som tur var och sedan gick jag för att hämta posten. Då blir David olycklig och skriker genom fönster att han minsann vill hämta posten. Yes!!! tänkte jag, nu kommer han ut till slut! Jag går in och bökar på honom kläderna (det tog en väldans tid eftersom han plötsligt var sååå trött och inte alls orkade klä sig själv som han brukar vilja göra). Väl ute gick han glad i hågen och hämtade posten och sedan gick han..... raka vägen in igen!!!
Jag ropar efter honom att vi skulle mata fåglarn och hämta ved och säkert en massa andra förslag men då säger han bara: Tyst mamma, inte prata mer! Och så går han in och stänger dörren! Då kunde jag inte annat än skratta!
När jag kommer in efter att själv ha fått roa mig med fågelmaten och vedhämtningen finner jag honom sittande, avklädd, vid köksbordet "läsande" posten :-)
Ja vad ska man säga.... Med tanke på att jag både minns, och av mor min blivit påmind om, att jag själv var ett barn som man fick tvinga ut (på vintern speciellt), så kan man ju inte annat än att ha öveseende... Jag vet ju själv hur mycket roligare det kan vara att sitta inne och pyssla :-)
Men JAG lider ju... för jag hade gärna velat ha iaf en timmes frisk luft om dagen... och det skulle säkert ge lite välbehövlig extra energi för oss båda.
2. Konstaterande nummer 2 handlar helt enkelt om min totala oförmåga att ta till mig företagsekonomins grundläggande kunskaper vad gäller momsberäkningar, sociala avgifter, preliminärskatte-uträkningar m.m, m.m! Som tur är har jag M som förstår sig på detta. Oturligt nog för honom så ber jag honom ibland förklara dessa saker för mig vilket antagligen är en väldigt otacksam uppgift! Jag blir bara frustrerad och upprörd över allt det krångliga och ikväll även aningen irriterad över det faktum att så stor del av intäkterna försvinner in till Skattemyndigheten!
Nåja... som tur är så är förmågan att dra in pengar något jag behärskar så då kan jag med glädje lämna de där krångliga detaljerna till de som finner större intresse än jag i att utöva dessa!
Tack för mig - och god natt!
Kommentarer
Trackback
