Helenas vardagsrum

Var på begravning idag... Sorgligt... Var ingen jag hade någon egentlig relation till men han fanns i familjen och hans fru har jag haft viss kontakt med under alla år. Var tugnt att se henne och barnen sörja... Att förlora sin make och livskamrat mitt i livet måste vara fruktansvärt tugnt... Liksom att förlora sin far när man inte ens fyllt 17 år!  När jag satt där i kyrkbänken och sörjde för deras skull så slog det mig att på begravningar fälls det nog många tårar även pga av annan sorg än förlusten av relationen till den avlidne.... Bara en tanke jag fick... Begravningar tvingar en att inse livets förgänglighet och plötsligt blir man påmind om att man faktiskt har väldigt mycket att vara tacksam över... Saker man kanske i vardagen tar alldeles mycket för givet...eller relationer man inte tagit till vara på och gjort det bästa av...

Många tankar går idag till familjen i fråga.
En känsla av tacksamhet för de människor och relationer jag har närmast omkring mig finns också inom mig. Ska försöka hålla fast vid den även imorgon, och nästa dag...





Förresten... Om någon undrar hur jag beskrev mig själv med sex ord (se inlägget nedan) så lyder det som följer:
Förändringsinriktad, reflekterande kontrollfreak. Njuter av livet!

Nu utmanar jag er att skriva era egna "mini-livshistorier". Gör det på denna länk http://livshistorier.blogspot.com/ men bjud gärna även mig på lite spännande läsning och skriv en kommentar här! Skulle göra mig glad :-)