Helenas vardagsrum

Var en natt med rätt så hackig sömn inatt (igen). Adam har börjat knorra frammåt 3-4 tiden på morgnarna och även om han inte alls gråter så vaknar man ju av det. Och nu är det även mer regel än undantag att David kommer traskandes någon gång mitt i natten och vill sova hos oss (eller vill ha välling eller är på lite griningt humör och vet eg inte alls vad han vill utan bara gråter). Så imorse var jag riktigt trött när M for med David till dagis så jag tillät mig fortsätta blunda eftersom Adam nu hade kommit till ro. Till min fasa vaknade jag inte förrän kl. 11.00 när Adam började röra på sig bredvid mig. Förvisso skönt att få några timmars extra sömn men kanske inte så bra just denna dag! Skulle hämta David kl. 13.00 och sedan direkt iväg till stan för att lämna barnen med M hos svärmor för att sedan åka iväg och föreläsa på Universitetet. Och jag hade liksom inte hunnit förbereda mig så mkt utan hade tänkt göra det på förmiddagen!  Hade nu alltså två timmar på mig att fika, göra mig och Adam i ordning samt förbereda mig. Kastade i mig lite fika och la sen Adam i vagnen och tog en promenad med manuset liggande på vagnen framför mig. Som tur var hade jag gjort denna föreläsning ett par ggr tidigare så jag kände mig rätt trygg iaf. Kom mig iväg till dagis några minuter sent men hade tur och fick med mig David utan större besvär. Han har börjat trivas lite "för" bra på dagis och vill inte gärna hem (trots att han blir superlycklig när man kommer dit!). Men att locka med att vi ska till farmor och farfar funkar alltid (som tur är) så denna dag blev det inga problem.
Lämnade av barnen på Carlshem, ammade, smetade på lite ögonskugga och begav mig sedan till universitetet.
Man kan ju lugnt säga att tid inte fanns för att reflektera så mkt över uppdraget och därmed inte heller att oroa sig över de knapphändiga förberedelserna.... Men jag brukar ju förvisso inte heller i vanliga fall ha så mkt anlag till nervositet utan tycker mest bara det är himla kul att föreläsa.
Och till min glädje så gick det bra även denna dag :-) Kände mig väldigt lugn och trygg trots att det var ett tag sedan nu. Pratade 1,5h för en grupp på 26 personer och det kändes som att det blev bra. Men på slutet kände jag att jag var riktigt trött. Och på vägen tillbaka till Carlshem där M och barnen väntade så kände jag bara en stor glädje över att veta att jag nu är barnledig igen och inte behöver tänka på jobb på ett tag! Det är ändå himla underbart att få en stund i livet när man bara får vara mamma och inte behöver tänka jobb! Ska försöka hålla fast vid det och påminna mig om det om det framöver kommer in fler förfrågningar!
Jag vill faktiskt unna mig att bara varaledig nu!

(Känns som att meningsbyggnaden inte blev den bästa här - men skyller på trötthet!)